All information i den här artikeln är ytterst godtycklig och det är väldigt omdebatterat hur olika livsmedel påverkar kroppen, där olika källor kan vara varandras motsatta ståndpunkt. Informationen som finns samlad här har som syfte att försöka ge en så mångfasetterad bild som möjligt – och uppmanar samtidigt läsaren till att själv läsa på om de olika ämnena, känna efter hur olika livsmedel påverkar den egna kroppen och därefter ta ställning. Ingenting som står i den här artikeln är slutgiltigt eller objektivt, utan innefattar bara vissa synsätt på sakerna.

 

Socker

 

Socker är den energi som kroppens celler behöver för att fungera, särskilt viktigt är det att hjärnan har tillgång till socker. Det är omdebatterat huruvida det går att vara sockerberoende eller inte, och finns inga objektiva svar på den frågan: Vissa säger att det går, andra säger att det inte går. Det är dock ingen erkänd beroendesjukdom med ‘sockerberoende’. Anledningen till att vissa anser att det bör klassas som vilket beroende som helst är för att det kan aktivera belöningssystemet*, och då räknar de även in saker som kroppen omvandlar till socker såsom sirap, mjölksocker (laktos), druvsocker, maltos, honung, fruktsocker, farin och råsocker. Det kan även innefatta livsmedel som innehåller stora mängder kolhydrater eller stärkelse, t.ex. spannmål, ris, majs och potatis. Enligt RSB, Riksförbundet för sockerberoende, är det som definierar sockerberoendet toleransökning, kontrollförlust och fortsatt användande trots negativa konsekvenser.

 

Den forskning som gjorts på området har främst fokuserat på andra aspekter som kan vara kopplat till socker, till exempel att på lång sikt har personer som äter 17% raffinerat socker per dag 38% större sannolikhet att drabbas av hjärtdödlighet. En annan forskning, gjord av Emily Sonestedt, visar att personer som äter mycket (inget definition på vilken mängd det gäller?) har sämre blodfetter och kan löpa ökad risk att drabbas av hjärt-kärlsjukdomar (hur stor risk?). Sonestedt understryker samtidigt att de allra flesta i Sverige inte får i sig så stora mängder socker.

 

Det har även gjorts en forskning på sockerberoende, framtagen och bekostad av livsmedelsindustrins organisation Swedish nutrition foundation (SNF) där bland annat Arla, Coca-Cola, Nordic Sugar och McDonalds är medlemmar. Professorn Claude Marcus (som skrev slutsatsen i forskningen), vid Karolinska institutet, hävdar att sockerberoende inte finns och inte kan bevisas på grund av att folk som sägs vara sockerberoende sällan är sugna på enbart socker, utan livsmedel där socker är en ingrediens tillsammans med andra ingredienser. Han anser också att det är fel att använda begreppet ”beroende” i sammanhanget, då det kan trivialisera andra typer av beroenden som ses som tyngre. Han menar också på att allt människor tycker om påverkar belöningssystemet och att det inte är något specifikt för just socker. Han anmärker också på att det finns ett intresse från olika aktörer då dessa tjänar pengar på idén om sockerberoende (t.ex. genom retreat eller ”sockeravgiftning”). Ett motargument till detta skulle dock kunna vara att det även finns aktörer som tjänar pengar på att få folk att konsumera mer socker, då deras produkter innehåller just det (t.ex. som ovanstående företag som sponsrat forskningen).

 

En professor som menar på att sockerberoende visst finns är Charlotte Erlanson-Albertsson vid Lunds universitet som forskat om sockerberoende. Hon anser den ovanstående forskningen som gjorts är otillräcklig och utan belägg då de som gjort denna inte själva forskat i ämnet, och pekar även på att det finns studier som gjorts där man ser att människor med sockerberoende uppfyller samma villkor som beroenden av exempelvis nikotin och alkohol. Hon markerar dock att sockerberoende inte är lika kraftfullt som andra beroenden, men att det är samma mekanismer bakom.

 

En tredje professor är Martin Ingvar, vid Institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska Insistutet, menar på att det på ett sätt finns sockerberoende, då det finns beroendesamband mellan höga och långvariga sockerintag, och att det på så sätt blir ett kemiskt beroende som alla andra beroenden. Men han menar att det huvudsakliga problemet är att vi blir vana vid att allt smakar socker och därför eftersträvar det. Han poängterar också att det är en dålig idé att byta ut socker mot andra sötningsmedel, då även dessa signalerar till hjärnan att det kommer ”socker”, och därmed släpper kroppen på insulin vilket är dåligt då det inte kommer något socker och gör så att insulinet istället går på blodet och ”tar upp” de få sockermolekyler som finns där, vilket ger en obehaglig känsla för personen som utsatts för det.

 

Den enda forskning som gjorts på hur socker påverkar hjärnan och minnesförmågan är gjord på råttor, och visar därmed heller ingen information om hur människor påverkas av socker.

 

Världshälsoorganisationen, WHO, har en rekommendation när det kommer till dagligt sockerintag som säger att vi inte bör äta mer än 10% raffinerat socker per dag. Nordiska närings-rekommendationerna säger att intaget bör vara under 10%. I dessa 10% innefattas såväl raffinerat socker som ingrediens (t.ex. i läsk, saft, bakverk med tillsatt socker etc) och raffinerat socker vi aktivt tillsätter i vår mat (t.ex. socker i kaffe/té, på pannkakor eller på bröd).

 

*Belöningssystemet är de nätverk i centrala nervsystemet som reglerar och styr beteenden genom att påverka känslor av njutning. Det är bland annat dopaminet som gör att vi känner njutning (men även septum anses vara hjärnans ”lustcentrum”). Dopaminet i sin tur påverkar både områden i hjärnbarken i pannloben och mandelkärnan: Prefrontal cortex är en del av hjärnbarken i pannlobens nedre del som påverkar individens vilja samt uppfattningen av det egna jaget lokaliseras, det är där det bestäms om ett beteendet ska utföras. Amygdala, eller mandelkärnan, är nervcellsgruppen som sköter minnen som är kopplade till känslomässiga situationer, den har även betydelse för motivationen.

 

Gluten

 

Gluten är en sammansättning av proteiner som finns i vete, råg och korn. Gluten består av en del löslig i alkohol (prolaminer) och en del olöslig i alkohol (gluteliner). Prolaminerna skiljer sig lite åt mellan sädesslagen: Vete innehåller prolaminet gliadin, råg innehåller sekalin och korn innehåller hordein. Proteingrupperna finns även i andra sädesslag som havre, majs och ris men dessa sädesslag har en annan sammansättning och räknas inte som gluten.

 

Om en person inte tål gluten kallas det glutenintolerans, eller celiaki. Det kan vara både medfött och uppkomma senare i livet. Som med alla autoimmuna sjukdomar drabbas fler kvinnor än män, och i Sverige beräknas 3% vara drabbade av glutenintolerans.

 

Orsaken till varför man drabbas är inte känd, men ett tyskt forskarteam kunde år 1997 identifiera transglutminas som en antigen (AG – Antibody Generator) i sjukdomen. Detta, och att 95% av de med glutenintolerans har haplotypen HLA DQ2/DQ8 har tillsammans gett många ledtrådar.

 

Det påstås ibland, felaktigt, att spannmål idag innehåller mer gluten än förr och att det är det som gör människor sjuka. Detta stämmer alltså inte:

 

Can an increase in celiac disease be attributed to an increase in the gluten content of wheat as a consequence of wheat breeding?


Kasarda DD.

 

In response to the suggestion that an increase in the incidence of celiac disease might be attributable to an increase in the gluten content of wheat resulting from wheat breeding, a survey of data from the 20th and 21st centuries for the United States was carried out. The results do not support the likelihood that wheat breeding has increased the protein content (proportional to gluten content) of wheat in the United States. Possible roles for changes in the per capita consumption of wheat flour and the use of vital gluten as a food additive are discussed.”

 

Omega-3-fettsyra

 

Omega-3-fettsyror finns i bland annat margarin baserat på rapsolja och fisk, och i andra vegetabiliska oljor (bland annat linfrö-, raps-, valnöt-, hampa- och solrosolja. Det finns även i linfrön, valnötter, kiwi och gröna bladväxter. För att få i sig dagligt intag kan man till exempel äta en matsked linfröolja eller två matskedar krossade linfrön, då linfrön är det livsmedel som är rikast på omega3. Man bör dock ej överstiga dessa mängder då det vid högre intag bildas ett toxin/gift på grund av att linfrön innehåller vätecyanid. I rekommenderade doser är det dock ingen risk att få i sig farliga eller skadliga mängder vätecyanid).

 

Omega-3 finns i tre huvudtyper: ALA, DHA och EPA. ALA (alfa-linolensyra) är en vegetabilisk fettsyra och hittas i olika nötter och oljor. DHA (dokasahexaensyra) finns i exempelvis modersmjölk och har en viktig roll för barns utveckling av hjärnan. En forskning som gjorts i Nya Zeeland som pågått under 18 år visar på samband mellan studieresultat senare i livet och modersmjölk rikt på fleromättade fettsyror, särskilt DHA. EPA (eikosapentaensyra) finns bara i fisk och skaldjur. Fiskarna tillverkar dock inte omega-3 själva utan måste äta mikroalger för att ha detta i sig. Det finns även i tillskott, men vissa avråder från användandet av dessa då de är blodförtunnande. Särskilt viktigt är det att prata med din läkare först om du äter blodförtunnande läkemedel.

 

Anledningen till att omega-3 är bra är dels för att fett är viktigt för kroppen och fettsyror som omega-3 hjälper till att bygga cellmembran (cellernas väggar). Kroppen kan inte själv producera omega-3 och det måste därmed tillsättas genom kosten. En tiondel av vår hjärna består av omega-3, och det sägs även ha positiva effekter såsom förebyggande mot hjärt-kärlsjukdomar och barns utveckling.

 

På forskning som gjorts har fokuset legat på omega-3 som behandling av depression, vilken betydelse det har för den tidiga utvecklingen hos barn och för barns inlärnings- och koncentrationsförmåga. Det har också gjorts en studie som visar på att omega-3 är viktigt för att foster ska bygga upp det centrala nervsystemet. Omega-3 har viss påverkan på de kognitiva funktionerna i hjärnan och kan leda till koncentrationssvårigheter, dock är det första symptomet på brist eksem.

 

Symptom som tyder på omega-3-brist är:

Torr eller knottrig hud, eksem, hudsprickor på hälar och händer, torra ögon, torrt hår, mjäll, håravfall, allergier, sänkt immunförsvar, utveckling av hjärt-kärlsjukdomar, hyperaktivitet och inlärnings- eller koncentrationssvårigheter.

I det här inlägget här lära sig är det verkligen viktigt att gå ner i vikt så mycket. Olika studier har gjorts med två motsatta sidor du kan bilda uppfattning på egen hand. Detta är paradoxalt forskning helt och hållet.